Jag orkar inte det här tänker hon, jag orkar inte känna såhär. Jag vet inte vad jag vill, eller vad jag känner. Allt är bara så förvirrande.

Hon ligger i sin säng och väntar på ett svar, ett svar från den killen hon älskar. Den kille hon varit tillsammans med i över 4 månader. Inget svar, varför? Det hon skrev till honom var ju så känsligt. Han kanske har somnat tänker hon.
- God natt, älskar dig.
Hon sänder iväg smset, och av hennes stora förvåning får hon svar direkt.
- God natt, älskar dig mest.
Även om orden är vackra känner hon sig sårad. Men av vad? Var det för han inte svarade på det smset hon skickade innan och så gärna ville ha svar på? Eller var det kanske för hon visste att man kunde skriva så mycket men inte mena ett enda ord? Hon visste inte, hon var så förvirrad och visste inte själv längre. Hon ville älska honom över allt annat, men gjorde hon? Hon tog fram en tidning och började läsa, nu kunde hon ändå inte sova. Hon läste sitt horoskop.

"Allmänt: Du upplever vibbar i skolan/på jobbet och du verkar ha fått en ny och viktig bundsförvant som ger stöd och uppmuntran. Risken finns att du ibland känner att du inte lever upp till omgivningens krav. Men har det verkligen så höga förväntningar på dig? En utekväll med polarna blir lyckad.
Kärlek: Även om du som är upptagen inte känner dig så jättekär, är det smartast att avvakta. Din kärleksglödkan återvända när som helst. Du som är singel ska inte misströsta om du inte har någon goding att spana in. Man vet aldrig när kärleken knackar på dörren.".

Hon läste horoskopet yttligare en gång, hon gapade av sin stora förvåning. Allt som stod i det där horoskopet stämmde in på henne. Hon slängde handen över munnen när hon upptäckte hur mycket hon gapade. Flickan bestämmde sig för att ta till sig råden och avvakta och se vad som skulle hända. Morgonen därpå när Sofia vaknade var hennes hjärta fullt med dåligt samvete. Vad hade hon egentligen gjort? Lurade hon sig själv igår? Hon tänkte efter, hon hade velat varit med Alexander, det hade ju trotts allt varit tillsammans i 4 månader den dagen. et enda han hade var kanske. Sofia tog det som ett kanske mer lutat mot ett ja. Hon blev egentligen ledsen och besviken när han inte hörde av sig men visade det på ett aggresivt sätt. Inte mot honom, men allmänt. Hon träffade sina vänner i Skutparken där alla ungdommar hängde på sommaren. Hon täffade även sin bästa killkompis Jonathan där. Att de höll sina händer nästan hela kvällen tänkte hon knappt på. Hon reagerade inte nes när några frågade om hon inte var tillsammans med Alexander. Hur kunde hon vara så dum? Att hon inte förstod hur illa det såg ut, att det såg ut som hon var tillsammans med Jonathan. Hon blev plötsligt illamående, allt började snörra. Tankarna på att folk skulle överdiva och säga att jag höll på med någon annan kille. Hon tog med mobilen och gick ut. Med hörlurarna i öronen poppade musiken. Sofia gick sagta framåt och funderade på att försvinna, hon funderade på varför en sån världelös unge ens skulle finnas och gick mot bron...